byebye

Hejsan!
Vet ni? Jag har börjat tröttna lite på blogg.se och har kollar runt på lite andra plattformer. Jag har hittat en som verkar vara lite intressant. Jag ska nog testa blogga där en stund och om jag inte gillar det, så går jag bara tillbaka hit, till min gamla tjänare som har funnits i många år, ända sedan 2007.
Ni som är trogna bloggläsare får kommentera lite, på den andra bloggen såklart om vad ni tycker, ska jag ha kvar min blogg här eller fortsätta med den andra?

Här är iallafall min nya blogg

Så, gå in och kika, kolla ett par dagar och säg sedan vad ni tycker. Ska jag stanna här eller byta?
Vi ses på wordpress!

PUSS


en ny dag!

En till dag i sjukdomens roliga värld...
Idag kunde jag sova lite längre iallafalla, vaknade nog vid halv elva eller något liknande. Som tur var hade jag mitt godis som sällskap idag. Boxern funkade också så jag har hyrt film. Jag såg på "Coco avant Chane" som handlar om Coco (Gabrielle) Chanel innan hon blev den kända modedesignern. Filmen var jättebra tycker jag och Audrey Tautou som spelade Coco vat jättebra i rollen plus att hon var en riktig skönhet, klassisk skönhet. Blev inspererad av filmen och vill ut och köpa en massa chanel-inspirerade snygga klänningar. Me like!

Just nu är det gamla avsnitt av Sex and the City, ska läsa lite istället kanske. Boken är snart utläst, den är såbra!!!



 


Sjuk är inte roligt

Jag fryser, det gör ont i hela kroppen, det värker i leder och mitt huvud håller på att sprängas. Snälla panodil kan lindra lite, men inte mycket. Jag tycker lite synd om mig själv.

Mitt ända sällskap för tillfället är MacKenzie Philips och blåbärssoppa, en och annan Vicks honey kan komma ibland på besök.

Allting på tv är tråkigt och jag längtar till 21.00.

Usch, det är inte kul att bara sjuk..



Ni måste läsa hennes bok - High on arrival. Jag kan inte släppa den. Denhär tjejen har varit med om så himla mycket saker. Ofattbart!


As time goes by

Vet ni? Tiden går så fort...
Imorse när jag vaknade började jag tänka en massa och mina tankar kom direkt till min älskling och jag började tänka tillbaka. Tänka till ettan, början av 2008.
Jag var rätt nere och från ingenstans börjar killen i minn klass skriva till mig på msn, vi pratade rätt ofta och han fick mig på bra humör. vi snackade om relationer, musik och allting mellan himmel och jord. Jag blev glad. Vi bestämde träff på alla hjärtans dag, vi två plus min vän och hans vän gick till Dragon Palace och åt, jag var nervös. Kommer ihåg att jag gjorde bort mig ordentligt och skämdes. Men jag hade verkligen roligt. De följde med oss till bussen och de hade köpt presenter till oss, pärlörhängen och halsband.
På bussen hem pratade jag med min vän "Tror du att han gillar mig?", jag hoppades på det.

Den 24: e februari 2008 var våran 1:a träff, då vi sågs ensamma. Jag åkte in till stan, där han skulle möta mig. Jag var nerövs, kommer ihåg att jag inte hade kunnat äta innan, så nervös var jag. Jag kom in till stan och väntade vid City mail, väntade ett tag och han kom efter en stund och frågade om jag hade väntat. "Nej" svarade jag, fast jag hade gjort det, en stund. Vi gick mot åttan och fick vänta på bussen i ca 30 min, jag kommer ihåg att jag berättade för honom om hur melodifestivalen gick till och jag undrade om han tyckte jag var knäpp, men jag var så nervös så jag bara babblade på, jag gör alltid det om jag är nervös.
Vi kom till hans lägenhet efter ett tag och vi satte på melodifestivalen, vi hade missat de 2 första bidragen, men det gjorde ingenting. Jag kommer ihåg att han köpt två olika drickor, en festis och någon mer och frågade vilken jag ville ha, det spelade ingen roll. Jag brydde mig bara om att vara där, jag brydde mig inte om någon dricka. Men jag tyckte han var skitgullig.
Efter mellodifestivalen såg vi Sweeny Todd med Jonny Depp, den var bra och vi satt mysigt i soffan. Efter filmen var jag nerövs, fortfarande och undrade om han skulle kyssa mig. Han börjde kittla mig och det resulterade i ett kuddkrig. Jag hade så roligt... Min pappa skulle hämta mig snart och den bästa kvällen på länge skulle snart ta slut. Jag fick min kyss. Jag åkte hem och hade hur mycket fjärligar i magen som helst, lyckorus. När jag kom hem satt vi halva natten och snackade på msn. Det var första gången på länge jag var riktigt glad, rakt igenom.

Tiden gick och jag blev kär, mer och mer kär.

Jag gjorde ett stort misstag, vilket ledde till en massa olycka och saknad i nästan ett helt år. Jag var förlorad utan honom och jag visste att jag aldrig skulle sluta älska honom.

Jag hade tur, tur att han hade ett sådant förlåtande hjärta.
Den 8:e maj, ett datum att alltid minnas. Vi skulle fira hans födelsedag och jag var inbjuden bara för jag kände kompisen vi skulle vara hos, vi hade bara precis börjat prata igen. Den dagen tänkte jag "hoppas det finns en chans". Jag var hoppfull och jag hoppades verkligen, men trodde ingenting, varför skulle han vilja ha något sådant med mig igen?
På kvällen, på people, min kompis åkte hem och jag såg honom dansa med en annan tjej. Jag blev ledsen och kände hopplöshet. Men, jag gick till honom för räddning och han tog hand om mig, "va med mig hela kvällen". Vi började dansa, mer och mer. Vi gick upp till några fåtölje, dansade närmre och närmre, tillslut kysste han mig. Som jag hade längtat efter den kyssen, så oerhört mycket. Jag blev så lycklig men rädd på samma gång. Jag ville inte börja tänka i förväg. Hela den kvällen var vi som fastklistrade vid varandra. När han åkte hem tidigt på morgonen saknade jag honom.

Dagen efter åkte jag ytterligare till samma ställe där de firade hans födelsedag. Jag var nervös, "tänk om han ångrade gårdagen?" Men efter ett tag så satt vi och pratade och han kysste mig.
Dagen efter ändå, åkte jag till honom, vi tog en promenad, pratade och snart skulle han hem. Han följde mig till bussen, jag var orolig, men när bussen kom gav han mig en puss. Då började jag förstå, det kan hända.

Dagarna gick och jag blev gladare och mer säkrare. Sommaren kom, vi hade fantastiskt mysigt och kunde inte vara utan varandra. Lycka.
Tiden har gått så fort, nästa vecka har vi varit tillsammans i nio underbara månader.  Kan ni tänka er? Ibland kan jag inte ens förstå det själv.

Att ha dig i mitt liv är det bästa som finns. Utan dig är jag så tom, det finns inget jag utan dig. Jag älskar dig, Adi!
Du är lycka för mig. Jag vet att du och jag kommer vara förevigt. Jag vet det, du och jag är gjorda för varandra. Föralltid bebo, föralltid!


Lite bilder dårå

Fredag

Vi tre <3


Jasmin & jag :)


Sööta


skratt


Lördag

Jasmin, birtdaygirl


Safsii & jag <3


Safii & Näädy


Safii, Ätti & I


Älskling jag & Jasmin :)


Guld <3


Jag lever, nästan

Jaha, ska man uppdatera kanske? Förlåt, men har haft mycket att göra + jag är sjuk så har inte orkat.

Helgen var iallafall mycket trevlig, hade mycket skoj,
Fredags spenderades på Ågatan 11 med en massa mysiga tjejer. Hade jättetrevligt, skrattade och hade det jättemysigt, det måste vi göra om!
Lördag firade vi Jasmin som hade 18års kalas. Kvällen var också rolig, men på kvällen kände jag mig sjuk och när vi kom hem till bebo så frös jag ihjäl, nästan...
Söndag träffade jag mamma och pappa på stan och fixade gymkort, yay! Äntligen, ska på introduktionskursen på lördag med mommy! Älskling kom hit också och vi mööööös!!!

Annars har det inte hänt mycket. Som sagt, är sjuk vilket inte är kul. Har haft feber och har så jävla ont i halsen. Hade inte så ont igår, men imorse vaknade jag vid 8 och hade skitont i min hals. Kul. Så har suttit uppe och gjort ingenting hela morgonen, skittråkigt. Men men..

Ska visa lite bilder sedan som jag ska sno från Safis blogg, hihii...

RSS 2.0