Djupt
- Utbränd...
Orden ekar i mitt huvud. Nej, jag vill inte tillbaka dit igen. Aldrig, jag vägrar. Aldrig mer igen. Känslan av att vara helt, totalt orkeslös. Att bara ligga i soffan, titta på dålig tv, äta en macka för man inte orkar göra någonting annat att äta. Man blir ju ändå inte hungrig av att bara ligga ner! Säga nej till roliga saker,
"tyvärr, jag kan inte", "varför då?", "Nej, ont i magen". Hitta på dumma ursäkter som man själv vet låter dumma. Vad ska man säga? "Nej, min kropp är slut, jag kan inte gå ner för trappan utan att hålla på att svimma". Kul? Nej, jag tänker inte bli så igen.
Jag ska lära mig att känna av varnings signalerna. Lära mig att säga nej, att tänka på mig och inte göra allt. Tänka på att ta ansvar för mig själv. Visst, har helt andra förutsättningar nu, jag har mer kunskap om mig själv, vet vad jag måste göra. Har stöd på flera olika sätt som jag inte hade då. Även mognat till lite mer.
Men, ibland oavsett hur anorlunda det är blir jag orolig. Rädd, den kryper sig på allt närmre. Nejnejnej! Jag vill inte, jag vill orka, vill kunna jobba, gå i skolan, träna, umgås med nära och kära. Kunna göra allt det på samma gång. Vissa har bättre förutsättningar än andra. Jag måste förstå mina förutsättningar, och jag måste begränsa mig i det jag vill till det min kropp orkar med just nu. Allra viktigast är väll att koncentrera sig på skolan. Eller nej, nu kom jag på mig själv i skrivade stund. Allra viktigaste just nu är att koncentrera sig på att jag ska må bra, så jag orkar koncentrera mig på skolarbetet. Bra, ett framsteg.
Don´t get me wrong. Det är inte så att jag helt plötsligt blivit emo i skrivande stund och hatar världen och bara vill lägga mig under täcket i ett mörkt rum. Nejdå, verkligen inte. Jag trivs mycket bra i mitt liv just nu. Världens bästa pojkvän & vänner. Bara det att kroppen inte orkar lika mycket som jag vill att den ska göra. Det är problemet just nu. Så, va inte rädda. Konstigt inlägg, men ibland behöver man få skriva ur sig en del saker. Tolka det hur ni vill, jag vet vad jag menar. Det är huvudsaken.
