Förlåt mig.

Det är svårt att glömma, svårt att sluta tänka...
Svårt att inte sakna.
Det är svårt.och jobbigt, men det är ändå det bästa...
För stunden iallafall.

Ville aldrig såra.
Men i nuet är det bäst, även fast det är svårt att inse det nu.
I framtiden hoppas jag att en annan sak är den bästa.

Tiden är det viktigaste just nu, självtiden.

Kan inte hjälpa, men klarar inte av det nu.
Förlåt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0