Mina tankar, mitt liv, min historia

Idag är en sådan dag man bara vill försvinna bort ifrån allting. Bara åka iväg till långtbortistan. Typ skita i allting och bara låtsas som om man inte hade något liv innan, bara glömma allting här hemma. Bara försvinna i ett svart hål ett tag, komma bort från allt folk, allt skit snack och all press. Vore det inte skönt?

Jag önskar man kunde göra som när man var yngre, bara krypa upp i mammas famn och ligga där i flera timmar. Då hon förklarade att allting kommer att ordna sig och allt kommer bli bra. Då trodde man på det. Nu förstår man att allting inte blir bra, allting ordnar sig inte bara sådär. Nu kan man inte krypa upp & gömma sig, man måste ta hand om sina problem för att de kommer inte att försvinna och allting kommer inte att ordna sig.

Visst, man kan inte förvänta sig att det ska vara en dans på rosor. Men det borde inte heller vara en dans på törnar. Det är inte rätt, men just nu känns det så. En dans på törnar är vad det är. Det är ju sommarlov? Då borde allt vara en dans på rosor, eller?

Nej, nu ska jag inte negotivitera mera. Jag kanske bara behöver komma ut lite och ha roligt så kanske det blir en dans på rosor. Men om någon vill, så ta mig här ifrån till långtbortistan. I would not mind, not at all.