Mina tankar, mitt liv, min historia

Du förstår inte! Du sa ju själv att du inte förstod trots at tjag försökte förklara för dig. Så säg inte att jag inte förklarade mig. Jag gjorde faktiskt det. Och det är inte dig jag har pekat ut, utan jag vet att dom du umgås med snackar skit och det är det jag blir arg över.
Och det gör mig inte på bättre humlr direkt att du tycker att du levt i en lögn och att du ångrar hela den tiden vi hade tillsamman. Det gör mig så jävla ledsen och sårad så jag inte vet vad. Bestämmde vi oss inte för att vara vänner? Och tydligen finns jag inte kvar i ditt liv heller. Men du finns ju kvar i mitt iallafall. Det sa jag den dagen. Men synd att du tycker såhär, för mina åsiket är helt anorlunda. Och om du tyckte att allting var ett stort misstag var det väl bra att allting blev som det blev.
Jag och vadå att man vill bli av med saker men att det inte går pga att människor är inblandade, hur kan det komma sig? När denhär saken är mellan dig och mig?
Ja, vet att folk snackar skit och jag vet att alla gör det, det skrev jag också i mitt inlägg innan, Visste att alla skulle snacka skit om mig efteråt, men blir ändå arg att folk inte fattar och har missuppfattat allting, för det är ju det dom har gjort. Eller?! Tycker du också då?
Synd bara att det inte går att prata på riktigt om detta, för känns bara konstigt att blogga om det.