Koja!
Har ni någonsin kännt som att ni skulle vilja bygga en koja? Ni vet, en såndär koja man gjorde när man var liten. När man la sina täcken och filtar över stolarna, bokhyllorna och sängarna. Och sedan i kojjan lade man in alla kuddar och gosedjur man kunde hitta. Sedan kröp man in där och bara njöt av sin ensamhet. Man låg och mös med sina gosedjur, lyssnade på musik i sin freestyle och lekte lite. Kommer ni ihåg hur skönt det var? Man kände sig trygg där. Där inne kunde ingen skada en. Man var trygg.
En sådan koja vill jag bygga nu. Jag vill bygga en koja av mina täcken och filtar. Krya in i kojan med en massa kuddar och gosedjur. Krama om dom och känna mig trygg. För inne i den kojan kan ingen såra mig. Ingen kan komma in och ta del av mitt liv, mina känslor för att sedan bara gå ut och låtsas som ingenting. Det går inte, inte i min koja. Där är jag trygg från omvärlden. Där släpper jag inte in någon, inte en enda får komma in i min koja. För jag vet att om jag släpper in någon där blir jag bara sårad. Och mer sårad orkar jag inte att bli. Idag nådde allt sin gräns och det var då jag bestämmde mig för att bygga en koja. För att nu vill jag inte mer, nu är jag trött på allting och alla. Jag orkar inte mer. Så nu ska jag bygga min koja, gömma mig där och ingen får komma in. Inte på ett himla bra tag.
Hejdå!
