Dysmorfofobi.
USc, usch, usch. Är sjuk trött idag igen. Min kropp är helt slut och alldeles lam. Jag ska nog tvinga någon att köpa en kaffe till mig, får fjäska lite. Seriöst, jag är alldelses yr i skallen av trötthet och det lär ju inte bli bättre när man ska hem och laga mat sedan till 10 pers. Haha, men det ska bli kul.
Igår tittade jag på en dokumentär om Dysmorfofobi. Dysmorfofobi är en kroppslig dysmorfofobisk störning där man inbillar sig själv att man är ful. Man ser en bild av sig själv som inte alls stämmer. Detta kan ofta ge upphov till utseendefixering och socialfobi. Alltså, helt vanligt normala människor som ser ut som precis alla andra kan inte titta sig själva i spegeln utan att börja gråta. Det är hemskt.
Det handlade om 3 personer. En av dom ville inte ens visa sitt ansikte för hon tyckte själv att hon såg så illa ut. Hon hade genomgått 6 näsoperationer och skulle göra en 7:e. Med den operationen innebar det att hennes hud över näsan riskerade att spricka eftersom hon redan gjort så många operationer..
En annan, killen. Hade på sig solgalsögon hela tiden eftersom han tyckte han hade svarta ringer runt ögonen och skämmdes för sitt utseende. Han höll på med musik och var oerhört duktig, men vågade inte uppträda p.g.a sin dysmorfofobi.
Den sista tjejen var jättevacker. Hon tyckte hon såg maskulin ut och dränkte sig med smink. Så fort hon tog av sig sitt smink bröt hon ihop och orkade inte mer. Hon skulle exempel testa en ny ljusare foundation, men då bröt hon också ihop för hon tyckte hon var så himla ful..
Usch, stackars dessa människor, som alla var såg bra ut och inte var det minsta fula alls. Dom berättade också att det finns människor som har försökt limma in sina öron, skära av sig huden i ansiktet och försökt sig på att fettsuga sig själva.. Att man kan ha sådan himla dålig självkänsla att man skär av sig huden i ansiktet för att man tycker man ser så hemsk ut är helt ofattbart. Och att man dessutom måste hjälpa så länge på att få hjälp, terapi. Att vänte tiden kan vara upp emot flera år är också helt sjuk. På dom åren kan personen i fråga hinna ta sitt liv eller någonting annat liknande.... Helt knäppt att det är så, jag förstår inte...
Igår tittade jag på en dokumentär om Dysmorfofobi. Dysmorfofobi är en kroppslig dysmorfofobisk störning där man inbillar sig själv att man är ful. Man ser en bild av sig själv som inte alls stämmer. Detta kan ofta ge upphov till utseendefixering och socialfobi. Alltså, helt vanligt normala människor som ser ut som precis alla andra kan inte titta sig själva i spegeln utan att börja gråta. Det är hemskt.
Det handlade om 3 personer. En av dom ville inte ens visa sitt ansikte för hon tyckte själv att hon såg så illa ut. Hon hade genomgått 6 näsoperationer och skulle göra en 7:e. Med den operationen innebar det att hennes hud över näsan riskerade att spricka eftersom hon redan gjort så många operationer..
En annan, killen. Hade på sig solgalsögon hela tiden eftersom han tyckte han hade svarta ringer runt ögonen och skämmdes för sitt utseende. Han höll på med musik och var oerhört duktig, men vågade inte uppträda p.g.a sin dysmorfofobi.
Den sista tjejen var jättevacker. Hon tyckte hon såg maskulin ut och dränkte sig med smink. Så fort hon tog av sig sitt smink bröt hon ihop och orkade inte mer. Hon skulle exempel testa en ny ljusare foundation, men då bröt hon också ihop för hon tyckte hon var så himla ful..
Usch, stackars dessa människor, som alla var såg bra ut och inte var det minsta fula alls. Dom berättade också att det finns människor som har försökt limma in sina öron, skära av sig huden i ansiktet och försökt sig på att fettsuga sig själva.. Att man kan ha sådan himla dålig självkänsla att man skär av sig huden i ansiktet för att man tycker man ser så hemsk ut är helt ofattbart. Och att man dessutom måste hjälpa så länge på att få hjälp, terapi. Att vänte tiden kan vara upp emot flera år är också helt sjuk. På dom åren kan personen i fråga hinna ta sitt liv eller någonting annat liknande.... Helt knäppt att det är så, jag förstår inte...
Kommentarer
Trackback
