Älskar, älskar inte.

Nu ska jag sluta älta, sluta toffla och sluta vänta. Det är inte värt det. Varför ska jag slösa på min tid att sitta och tänka på dig hela tiden? Varför gör jag det? Varför kan min hjärna inte bara radera dig ur mitt huvud? Varför kan du inte säga vad det är du vill för? Jag vill inte mer nu. Jag vill inte vänta på att du ska bestämma dig, jag har inte all tid i världen. Jag kan göra mycket annat. Mycket, mycket mer. Ut och roa mig, på riktigt.
Jag vill försöka tänka, skit i honom nu. Det är en ny dag och du mår skit bra och kan ta för dig av livet. Men saken är den att det kan jag ju inte. När jag ändå i hemlighet och i ensamhet tänker på idg hela tiden och undrar vad det var som gick fel. Ena dagen var det "jag älskar dig och du har gjort mitt liv så mycket bättre" 2 dagar senare vet du inte vad du känner. Dubbelmoral? Var det inte skit taskigt detdär? Jag förstår ingenting. Okej, du vill ha tid, men säg vad du vill med oss. Eller finns det ens något oss längre? Det gör det nog inte? Eller gör det de?

Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte.... Snälla plocka av blombladet och berätta vad det var för svar. Jag behöver veta för att kunna må bättre. Oavsett svaret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0