Mina tankar, mitt liv, min historia

"Besviken på en gamal vän". Det är inte direkt så att man har märkt så mycket engagemang från vissa att ta upp kontakt. Som jag har skrivit innan, det är inte bara jag som ska höra av mig. Så om det är så folkens tycker och tänker om mig. Så orkar jag inte. Jag är trött på att bli tagen för givet. Jag är trött på att vara såhär ouppskattad. För det är så jag känner mig. Så mycket jag ställt upp får jag dethär tillbaka.
Jag känner bara att jag vill skita i allting. Känns som om vänskapen inte är värd ett piss för er. Inte ett jävla skit. Känns som om ni bara kan gå runt & säga vad som helst och tro att jag ska komma krypandes med en massa förlåt. Men fan heller, jag har inte gjort någonting. Jag försvarade mig och stod för min sak. Sedan att det gick såhär långt är också helt ofattbart med tanke på den "vänskap" som tydligen var där. Men i en äkta vänskap beter man sig inte såhär. Inte engligt mig. Så då kanske ni inte tycker som jag. Kanske inte har samma defentition inom vänskap. Då är det väll lika bra att ni skiter i mig? För det är ju inte direkt 1:a gången jag försör vår vänskap för att jag har träffat nya kompisar. Det är inte alls 1:a gången jag får dessa anklagelser. Och nu orkar jag inte mer.

Jag är sårad. På riktigt. Djupt sårad. Sådant här kan jag bara inte acceptera och låta vara. Kan inte skita i det. Har satts för djupa sår.